10. Ett nöje kan vara många olika saker. Det kan vara pyssla, skriva, läsa, vara ute, vara med familjen, men en riktigt rolig sak är att vara med kompisar. Bjud hem en kompis. Ät middag och umgås. Det är ingen som kan säga nej till en sådan rolig sak.

Men man behöver ju inte bara bjuda hem kompisarna. Man kan gå på fester, ha picknick, åka iväg till stan m.m. Men man kan inte säga att man inte vet vad man ska göra. Med kompisar så är allt kul. Det är ett riktigt nöje. Att vara med sina kompisar och umgås, då har man ju något att göra.

Men hitta dina egna saker som du vill göra med dina kompisar. Det finns alltid något kul att göra.

Måste ett nöja alltid vara något roligt? Måste man alltid vara med någon?

Ett nöja kan ju var att krypa ner i soffan, se till att det finns något gott att äta, tända lite ljus och sätta på en bra film och bara få vara. För mig är det också ett riktigt bra nöje.

Det viktiga är att man varierar sig.

9. Nöjen är sånt som man tycker är kul tex åka på semester spela tv spel träna Men det är inget nöje att skriva och vara i skolan och sitta och vänta. Jag vet faktiskt inte varför det är ett nöje att spela tv spel men det är inget nöje när Föräldrarna säger till att man måste gå ut istället.

Att vara ute och tävla är ett nöje och att spela matcher.

Ett nöje kan också vara att man är med kompisar och hittar på saker med dem.

Något annat som är ett väldigt stort nöje är att tävla mot sina föräldrar i olika saker för man vinner alltid mot dem.

Det är bra att det finns nöjen för annars hade man haft tråkigt hela tiden och det är inte roligt att ha tråkigt. Det kan vara ett nöje att äta godis, dricka läsk och äta god mat.

Det här var alltid om nöjen

8. En sommarkväll där vi har startat grillen och ett glas rött. Mmm, härligt! Kanske skall vi spela ett parti kubb med vinst eller varför inte ett givande samtal om läget i världen. En promenad i höstrusket med alla sprakande färger å träden. De första tända värmeljusen när man väl kommit hem. En god mustig köttgryta och lite trevligt middags sällskap. En klar vinterdag med lek i pulkabacken och kanske lite pimpling på isen. En nystartad brasa och en god bok. Thé-kannan som visslar och fönsterlampor som glimmar. En bilfärd genom en bokskog en tidig vår. De härliga limegröna skotten och första bladen. Snödroppen som stoiskt står ensam i rabatten och solglasögon som tas fram för putsning. Årstiderna är en riktig vardagslyx som man sällan stannar upp och njuter av. Men nog är det härligt att detta klimat som i sagan om Nordanvinden viner upp gång på gång utan tillsynes ände. Passa på att njuta och insup årstidernas små skatter.

7. En dag före vår resa fick pappa tag i mig och vi stämde träff på flygplatsen i Kos. Super! En timme efter att vi lagt på ringer min styvmamma och undrar om det var Kos eller Korfu resan var till. Nu har de blivit stolliga tänkte jag. Jag pratade ju nyss med pappa och hade ju bestämt träff. – Kos, säger jag bestämt. – Ja, det var ju synd, får jag till svar. För vi finns nämligen strax utanför Korfu. Inte ens samma övärld. Skulle de mot förmodan börja segla mot Kos efter avslutat samtal skulle vi nog kunna få i alla fall sista eftermiddagen ihop… Lagom snopet. Det var bara att ringa resebyrån, be att få hotellrum igen och sätta sig på flyget till Kos ändå. Ingen pappa stod såklart på flygplatsen eller för den delen ingen pappa på hela veckan. De hann inte fram. Men trevligt hade jag och min sambo det ändå, även utan pappa, kanske till min sambos lättnad. Vad vet jag!

6.Att resa är väl ändå ett sant nöje. Finns det något härligare än att planera, packa och somna natten innan det bär av. Ja, jo, förhoppningsvis själva resans mål, men frågan är om det slår förberedelserna. Man kan inte vänta en sekund längre än tvunget och lycklig är man ungefär 3 veckor innan resans avgång. Man drömmer sig bort, samtalar med den man ska resa med eller hälsa på. Egentligen reser man ju bra mycket längre tid än vad semesterveckan är. I alla fall i tankarna! Dock minns jag en resa bäst som blev sådär spontan. Då man fortfarande kunde hitta restresor till billigare priser än ordinarie charterpriser. Jag och min dåvarande sambo skulle hälsa på min pappa i medelhavet. Pappa hade inte särskilt bra täckning då han seglade så vi ringde omlott och förmedlade oss via varandras mobilsvar. Resan gick till Kos och vi avbokade hotellet på denna superbilliga resa. Vi skulle ändå bo på båten med pappa. Trodde vi…

 5.Att möta de första vårsolstrålarna måste väl ändå vara det största nöjet för oss nordbor. Känna dess varma energi strömma över kroppen och bli alldeles varm inombords. Kvällarna blir längre och morgnarna ljusare. Underbart! Om det bara inte varit för de där illasinnade flygfäna som inte vill lämna mig i fred ens för ett litet ögonblick. Kaffet är nykokt och jag börjar också bli det där jag ligger och njuter i min baden-baden-stol. Så hör jag dem komma. Först som ett svagt surrande och sedan som ett nyservat reaplan. Tidningen jag tänkt läsa får nu istället användas som insektsdödare och aldrig har jag väl blivit så mordisk i sinnet som då myggorna anländer. Dag 2 används gediget med myggspray och nu hörs inget surrande runt mig. Jag kan återigen njuta av vårens nästan nya solstrålar, om det inte varit för den stickande känslan i näsan. Myggsprayet är så starkt att det fräter sönder mina flimmerhår. Men, ack visst är väl vårsolen härlig…

 4.Jag satt häromdagen och funderade kring vad jag roade mig med förr i tiden. Ja, jag säger förr i tiden även om jag varken nått den gyllene medelåldern eller pensionsåldern och därmed har en massa år att titta tillbaka på. Jag är i mina 30+ och minns ändå knappt vem jag var vid 18 års ålder. Dock minns jag militärerna i Karlskrona och deras permis på onsdagar. Det bör ha varit i 18årsåldern som detta var det stora nöjet. Om jag minns rätt vill säga… Nere vid Rosenbom fanns ett staket som med lite hjälp inte var alltför svårt att klättra över. Om man nu var en tränad militär och inte en mindre mullig tjej förtjust i militärer kanske ska tilläggas. Trots allt gav jag mig på det ett otal gånger, mot bättre vetande. Men det var mödan väl värt, för innanför grindarna kändes det som himmelriket på jorden. Uppmärksamhet i oändlighet! Jag undrar vilket staket jag behöver klättra över för att få den uppmärksamheten idag…

3.Jag började nu förbanna mina föräldrars uppfostran. Jag blev arg på mig själv som inte kunde låta bli de mer ”manliga” sysslorna utan var tvungen att vara med och lära mig allting. Detta var ju pesten. Solen sken ute och här står jag jämställd och stark (!) nere i källaren och känner mig mer och mer ynklig och kvinnlig. Attans, där gick en nagel till. Jag kände hur mammas och pappas jämställda uppfostran var på väg ut genom fönstret i betydligt snabbare takt än vad veden kommit in från densamma. Hungrig var jag men matlagningen lockade mig inte heller. Jag kände hur jag började fundera över vad som fanns i skåpen och i frysen. Försökte frenetiskt komma på en rätt av halvdana morötter och överbliven kassler. Då hör jag en röst från toppen av trappan. – Du, jag sveper ihop en kasslergratäng av kasslern från igår. Eureka! Jämställdheten vann och jag klagar aldrig mer över att gå ner i källaren. Det är nu ett rent och sant nöje!

2.I bikini i högsommarvärme stod jag och klöv. Njöt till fullo! Jag förstod aldrig varför min sambo gick med pannan i djupa veck och oroade sig över veden som aldrig kom in. Jag klyver ju tänkte jag och som en dans gick det också (i alla fall om jag får säga det själv). Hösten kom och nu hade veden jag klyvt ute torkat och det var dags att få in den i vedförråden inomhus. Nu förstod jag vad min sambo gnällt om… Först lassa på en skottkärra, sen köra med en alldeles för tung skottkärra till källarfönstret för att där plocka ur skottkärran och slänga in veden genom fönstret i en otroligt krökt ställning för ryggen. Det tog lika lång tid som att såga och klyva gjorde tillsammans. Men jag bet ihop och visade inget av mina mindre nöjsamma tankar för min sambo. Nog fick jag dock då jag en kväll stod i källarförrådet och staplade veden. Jo, för staplas skulle den göras även inomhus…

1.När jag tänker på nöje kommer jag osökt in på min stora vedhög hemma. Inte för att jag ser fram emot att ta tag i den. För min del får den gärna ligga kvar i många år och att jag på något mirakulöst sätt får värme ändå. Nej, jag tilldrar mig en händelse från mitt första år med vedeldning. Jag hade precis flyttat från storstaden till ett hus långt ut på landet. Kärleken förde mig dit och det var såklart ett nöje i sig. Allt med lantlivet var toppen! Ett igensatt avlopp – ingen fara, jag ner i trekammarbrunnen och skyfflade avföring med ett stort leende. Hydroforen till egna brunnen för dricksvattnet la av – ingen fara, jag lärde mig det också. I alla dessa stunder var jag oerhört tacksam för att mina föräldrar uppfostrat mig till en individ och inte till en flicka. Inget räddes jag och allt kunde jag klara. Så var det dags för första vedsågningen och vedklyvningen.