Arg på mina föräldrar

3.Jag började nu förbanna mina föräldrars uppfostran. Jag blev arg på mig själv som inte kunde låta bli de mer ”manliga” sysslorna utan var tvungen att vara med och lära mig allting. Detta var ju pesten. Solen sken ute och här står jag jämställd och stark (!) nere i källaren och känner mig mer och mer ynklig och kvinnlig. Attans, där gick en nagel till. Jag kände hur mammas och pappas jämställda uppfostran var på väg ut genom fönstret i betydligt snabbare takt än vad veden kommit in från densamma. Hungrig var jag men matlagningen lockade mig inte heller. Jag kände hur jag började fundera över vad som fanns i skåpen och i frysen. Försökte frenetiskt komma på en rätt av halvdana morötter och överbliven kassler. Då hör jag en röst från toppen av trappan. – Du, jag sveper ihop en kasslergratäng av kasslern från igår. Eureka! Jämställdheten vann och jag klagar aldrig mer över att gå ner i källaren. Det är nu ett rent och sant nöje!