Men hur gör man nu när man när man ska “göra slut” med en vän som man inte känner att man vill umgås med längre. man har vuxit ifrån varandra eller annan anledning.
Kan börja med definitionen av en vän och det är enligt min mening någon som man kan dela det mesta med och umgås intensivt med under en längre tid sen lägga det på is under ett bra tag och sen när man ses igen så vet man precis vart man har varandra. inga måsten utan bara för man vill.
Och detta gör hela inte höra av sig på länge lite svårare för en kärlek den lågan dör ut mycket lättare om man inte hörs.
Här kan man inte riktigt sätta sig ner och säga att det är slut heller för skulle jag gjort det med nån av mina vänner skulle dem iaf bara skratta åt mig så hur gör man.

kommentera vad ni tycker, tips trix osv

Personligen tycker jag att man inte skiter där man äter och därför är romantiska relationer inte att tänka på.
Nu är det bara grabbar på mitt jobb och den tanken har inte ens varit något man behövt reflektera över men jag har inte alltid jobbar här och lärde mig den hårda vägen när jag drev en restaurang en gång i tiden.

Började en relation med en tjej i servicen och detta var inte bra för henne eller mig då speciellt i restaurang branschen spenderar man större tiden på jobbet och övrig personal börjar prata skit.

Men om man tittar på vänskap, hur funkar det?
Jag har många vänner som jag umgås med sen tidigare jobb men det är alltid så att man är deras vän och deras vänskapskrets kan inte riktigt släppa att jag är Pelles arbetskamrat och inte mer.

Sen är det också så att jag är inte samma människa på jobbet som jag är privat och det tror jag alla håller med om. Att mitt arbetsliv speglar av mitt privatliv däremot säger jag inte emot. Större delen av min vakna tid spenar jag på just kontoret och det vore konstigt annars om det inte formade än som människa.

Visst går man ut och tar en öl men det blir inte ta en öl på stan utan det heter after work men jag har ingen jag skulle ut och bila med eller umgås med nån längre period på semestern.
Tycker alla mina kollegor är underbara men det stannar vid kollegor och det är både synd och bra. hade man varit ett gäng kompisar så hade det inte blivit lika prepositionellt kanske?

Många jag pratat med delar denna meningen med mig men har inte riktigt tänkt på det förut men varför har det blivit en grej att nästan samla på vänner som det vore hockey kort.
Är det för att det är för lätt så att det känns inte som en så stor grej eller är det nån desperat försök att lära känna en människa.
Jag kan villigt säga att jag har lagt till personer på facebook som jag aldrig har eller kommer prata med men det är oftast i nått svagt ögonblick när vin är inblandat men efter detta inlägget ska jag faktiskt logga in och ta bort dem personer som jag inte känner höra hemma på min facebook

Tänk nu på att vi spelar 2-3 dagar i veckan i snitt och då spelar vi mellan 19:00 till 23:00.
Vi sitter i olika delar av Sverige men med ett program så sitter vi och pratar i mic och det är samtalsämnen som man skulle pratat om över en kopp kaffe men givetvis så är temat wow under hela kvällen.

Detta gör iaf att 80 vuxna män kan prata med varandra i 4 timmar i rad och det oavbrutet. givetvis inte alla på en gång men ni förstår.
Efter 5 år känner vi varandra väl men många har jag aldrig sett förutom på bild på vår hemsida men sen hade vi en irl (in real life) träff och vi blev iaf en 28 st. och det är det som är kärnan i gänget. Det var precis som vi känns varandra i 5 år när vi såg och alla hade sin roll i gänget. Jag är det lite spralliga men som alltid har nått vist att tillägga. Olle var den vettiga och lugna som alltid vet vad man ska göra osv. Otroligt att det kan funka så.
Som fortsättning på tidigare inlägget måste detta vara en av lösningarna för att få bra vänner när man passerat 24 men att hitta vettiga människor som man trivs med på detta sättet är lite som att slå en tärning med 20 sidor 100 gånger och få samma siffra om och om igen.

Det tog 5 år innan vi hade betat av dem som inte var vettiga och blivit så tajta. men har man 5 år över så är detta en bra lösning.

Träffa nån på puben är otänkbart då reptilhjärnan slår till och det ända folk tänker på är försöka sig och mat.
kommer nån i vägen för detta blir det slagsmål eller igen denna homo radar.
Arbetskamrater är alltid arbetskamrater och hur många gånger har man inte bytt jobb och sagt att man ska höras och sen rinner det ut i sanden.
Och ponera att man träffat en person på jobbet som man sedan blivit god vän med så kommer det alltid vara så att den har sitt kompisgäng och där är det en annan person än den personen man träffar på jobbet.

Jag lämnar kommentars funktionen öppen för att ni ska ska kunna tycka till om ämnet, ge mig gärna ett exempel från verkligheten om ni säger emot.

Frågor som hur skaffar man nya nära vänner som kille när man passerat 24 eller hur långt kan man ta en jobb relation.
Jag kommer att ta erfarenheter ur mitt eget liv samt hämta information från lite olika böcker i ämnet. Jag har även en god vän som gjorde sin c uppsats just om facebook så mycket av hans tanker kommer finnas med här också med alla säkerhet.

Enjoy!